TEAM NORDMARK

Till minne av Hugo.

Tänk den där viljekraften. Det där modet och drivet som får en del personer att nå sina drömmar. De som vågar drömma stort och spänna bågen. Att göra saker som kan te sig omöjliga tror på sig själv så mycket att man är beredd och kasta sig ut och prova sina vingar.

En person som verkligen visat mig vad mod står för, är Mikael Nordmark och hela hans familj. Micke ville tillsammans med sin son korsa mållinjen på Stockholm Marathon. Låter kanske inte så konstigt, men att Hugo skulle puttas i en barnvagn kom liksom i nästa andetag när Micke berättade detta. Hugo som inte själv kunde ta sig framåt skulle få den där hjälpen av sin pappa. De skulle tillsammans få uppleva ett stort idrottsögonblick för första gången och göra något som ingen annan gjort förut. Hugo fick inte möjligheten att spela boll eller springa runt, hans kropp var inte tillräckligt stark för det. Men idrott är för alla. 

Så därför bestämde sig fam Nordmark med Micke i spetsen att de skulle springa maran tillsammans. Men det blev så mycket mer. Från den där mållinjen inne på Sthlm stadion blev de "Team Nordmark" som kom att inspirera så många personer runt om i världen.

Stockholm Marathon blev bara en liten del i allt som Team Nordmark symboliserar och tagit sig för. Med stora hjärtan och driv har de tillsammans gett förutsättningar för andra personer att nå sina mål och kämpa sida vid sida, alla på samma villkor men med väldigt olika förutsättningar. Team Nordmark har skapat en gemenskap, som berör oss alla. De har visat oss vad kämparglöd är - hur vi ska värna om varandra i samhället och att man kan drömma stort. De har fått familjer som stundtals lever med mycket oro kopplat till sina barn att dansa och le på. De har gett möjligheter till oss alla att glädjas åt idrotten. Att inte ta saker för givet. De har gett av sina hjärtan och spridit glädje.

Det var en vårdag 2014 som en kompis skickade ett meddelande till mig och berättade om en kille som skulle springa Sthlm Marathon. Ganska snabbt fick jag reda på att sonen var sjuk sedan födelsen och att hans pappa skulle putta honom i en vagn framför sig. Det visade sig även att pappan Mikael Normark tittat på filmen om "Team Hoyt" och inspirerats, en film som visar hur vi alla kan drömma stort och sätta våra egna mål. En film som även har gett mig inspiration och driv att drömma stort och sikta högt.

Jag tänkte lite på mitt samtal med min vän Elin (Bergner) och följde upp detta, hon tyckte jag skulle ge tips till Micke eftersom jag hade en del erfarenhet från långa lopp.  Jag hörde av mig till Micke och berättade kort mitt ärende, några dagar senare träffades vi med löparskorna på och började prata om Mickes mål som han så tydligt satte ord och känslor på. Det var ingen tvekan, ingen osäkerhet - "jag ska springa in på Sthlm stadion tillsammans med Hugo".

Jag slogs snabbt av Mickes värme och norrländska lugn. Ett varmt tryggt leende men samtidigt ett djup i känslor och tankar. Jag erbjöd mig att hjälpa honom på maran, kanske kunde jag bära en ryggsäck med Hugos saker i eller på något annat sätt bidra?

Micke nappade på idén och kände att det där med medlöpare var nog rätt bra. Vi höll kontakten och saker växte, Asics gick in som sponsor, media fick upp ögonen och medlöparna anmälde sig på löpnande band

Innan maran fick jag tillfälle att träffa Hugo, en så söt liten kille med stort lockigt hår som satt i sin specialanpassade vagn. Jag höll Hugos hand och pratade lugnt med honom när Micke försvann en stund. Värme och mänskligkontakt som kändes fin, eftersom många av de andra kontaktytorna ebbat ut i den värld som Hugo levde. Hugo berörde mig väldigt mycket. Hela hans familj berör mig mycket. Då som nu. Jag försökte förstå hur det är att leva med ett barn som är så sjukt, men insåg snabbt att det aldrig går att förstå den oro och andra stormande känslor som det innebär att leva med ett skört barn. 

Några veckor senare var det dags för maran. TV4 intervjuade innan start och vi var 10 st medlöpare runt Micke och Hugo. Micke var nervös, det norrländska lugnet var som bortblåst. De långa kompressionsstrumporna uppdragna, och vi alla iklädda likadana tröjor. Vi alla försökte att inge honom tro på sig själv och på sin enorma styrka. Startskottet small av och vi sprang och rullade längs med Sthlms gator med långa publikled. Vi peppade och banade väg. Vinkade och skrek. Matade och fixade så Hugo var så där nöjd med vinden i håret som han älskade. Micke höll hårt i vagnen och puttade den uppför de där långa backarna där andra löpare klappar igenom.

Jag frågade någon gång om han ville att jag skulle hålla i vagnen - men Micke bara log och svetten lackade, nej nej - jag ska putta Hugo ända till mål. Och km för km tog vi oss fram. Tillslut svagt uppför mot stadion, den där biten som aldrig tar slut. När vi rundande stadion stannar Micke vagnen och lyfter upp Hugo. Micke omfamnar Hugo och småspringer mot mållinjen. Precis där står Anna, Klara släkt och vänner. Tårar, kramar, blommor och allt där till. Vi alla medlöpare stod lite på håll och såg den känslostorm som rådde på mållinjen, inte ett öga var torrt. Tårar rann och leenden över allt. Och mitt upp i allt detta satt Micke på marken med Hugo i famnen.

Micke och Hugo tillsammans nådde sitt mål med stöd av sin familj. De gjorde det där omöjliga tillsammans. Micke med stort stöd i underbara Anna och glada Clara.

Från den dagen växte Team Nordmark i sociala medier och annat, de var på löpsedlar, höll föreläsningar, med verkade i Tv program i Sverige och utomlands, interjuvades kors och tvärs och så mkt mer. 

Och nästa år stod Micke och Hugo på start igen. 5 ggr totalt på Sthlm Marathon har det blivit med ett mkt fint PB, en tid som många inte skulle klara att springa utan vagn framför sig. Men Mickes styrka och driv hade inga gränser när Hugo var framför honom.

Men det är inte från maran som gett mest avtryck av Micke och Hugo, det är så mkt mer - hur de tillsammans har inspirerat, gett andra människor möjlighet att uppleva sina mål och drömmar, hur de har skapat minnen för familjer med barn som har ngn form av funktionsnedsättning, hur de gett alla möjlighet att springa deras egna lopp Glädjeruset. Ett lopp för glädje, för livet, för alla - ett lopp fyllt med så mkt kärlek och som bara måste upplevas. Hur de har delat med sig och gett gemenskap.

Ett lopp för Hugo och alla kämpar.

Micke med familj har gett och ger så mycket kärlek, genom att inkludera och engagera sig så har drömmar förverkligats. Genom stipendium i Hugos namn får andra barn möjlighet att nå sina mål. Genom att Micke grundat assistentbolaget God Assistans som på ett värdigt och engagerat sätt hjälper familjer runt om hela Sverige. 

Jag är tacksam att jag fått lära känna fam Nordmark, att jag fått uppleva deras värme, kärlek och tacksamhet. Att jag fått vara en liten liten pytte liten minimal droppe i den löpning som Micke och Hugo har gjort tillsammans. Hur ni har visat mig vad föräldrakärlek är. Vad en stark familj är.

Hugo kommer att fortsätta att inspirera mig, och våra minnen vi har tillsammans bär jag nära hjärtat. 

Hugo sitter på era axlar - Klara Mike och Anna.  I varje steg ni tar. I varje sekund och andetag. Lev för honom nu. Lite extra varje dag.

Fina Hugo, jag kommer alltid minnas dig.