KOSTER SWIMRUN 2018

Västkusten, sensommar och swimrun när det är som bäst - en upplevelse och ett äventyr i ett. Koster ligger ca 1h bilfärd + båt från Grundsund där jag har vuxit upp. Trots detta har jag aldrig satt min fot på verken Nord eller Syd Koster Att få möjlighet att springa och simma i denna miljö och se allt för första gången är bara en av de faktorer som gör att jag älskar denna typ av tävlingar. 

På natursköna Koster bjuder artisten och mångsysslaren Petter och hans fru Michaela in till en swimruntävling för tredje året.

Västkusten i september, magiskt vackert. Naturreservatet som ligger runt Kosteröarna har funnit sin ro efter sommarens besökare och denna tävling är precis som de flesta andra swimruntävlingar en upplevelse så nära naturen och dess krafter. 

Just detta år var det just naturens krafter som satte allt på sin spets, dagen innan tävlingen rullade den första höststormen in över kusten, Knud slog till med full kraft och drev upp stora vågor och dyningar ute till havs. Skummet yrde vitt var än man såg och vinden ven runt husknutar. 

Det annars så kristallklara havet får en helt annan nyans, och sikten försvinner i takt med att vågorna växer. Det är inte grumligt eller smutsigt utan snarare mörkare och vildare. 

Det var ca 70 lag som körde tävlingen, där alla åker gemensamt ut till Koster med chartrad båt från Strömstad.  Swimrun har blivit en stor community där vänskapen är stor mellan deltagarna, men givetvis är det även konkurrens. 

Petter har spenderat många somrar på Koster och vill bjuda in till denna tävling och visa en natur som är så vacker och fantastisk fin att springa och simma i, något som alla swimrunners uppskattar enormt.  

För de som bor på Koster åretrunt blir tävlingen en rolig händelse, och många av dem ställer upp som funktionerar eller ivrig hejjarklack. I år var det svåra beslut som skulle fattas i sista stund för att görs tävlingen säker för alla deltagare. Det är trots allt ca 140 personer som ska ut och simma i ett vresigt hav och springa på kala klippor med starka vindstyrkor, genom skog.

Min teamie på denna tävling var Jessika, en riktig fighter på många sätt. Helt orädd för stora vågor och springer hur lätt som helst. Vi hade tränat ihop några gånger tidigare, efter det att vi för några år sen sågs för första (och enda gången). Då när vi sprang på Ornö under Ö till Ö2015, sida vid sida. En löpning på ca 20 km då man gräver rätt djupt i sig själv. Vi fann varann där.

Avslappnade men taggade begav vi oss ner till färjan, där starten går ifrån.  Det blåste på ordentligt, lite kallt i vinden men solen värmde oss. Förväntansfulla swimrunners och en rappare iklädd gult klassiskt oljeställ räknar ner från förarhytten på båten, en ngt annorlunda start - men kul! Vi hoppar i och vevar på och sen är vi igång. Jessika drar först på simningar och simmar mkt bättre än mig, navigerar utan problem och tuggar igenom alla vågor.

Loppet innehåller mycket teknisk löpning, ute på klippor, rullande stenar, trollskogar och sanddynor. Allt möjligt. Otroligt kraftfullt att spinga längs med klipporna i stormen, när havet fullkomligt bullrar och väller in mot klipporna. Naturens krafter så naket skildrat där ute på Kosteröarna. Ett skådespel och känslor över det vanliga infinner sig i kroppen. Levnadsglad och kämparglöd för de som gärna hade velat vara där. Tacksamma över stunden. Det är iallfall så jag känner just du, eller faktiskt stor del av tävlingen förutom när jag var argsint över de ettriga vågorna. 


Upp och ner ur vattnet, totalt nio simningar där några av dem är stökiga och med vågor som är helt utan symmetri. Med Jessika framför mig känner jag mig trygg och skulle aldrig ha hoppat i det vattnet om jag inte suttit ihop med henne. Löpningar okomplicerade och relativt enkla.

Nöjda och glada tar vi oss igenom hela loppet utan några större missöden, bara en felspringning som kostade ngn placering.

Vi springer upp mot Ekenäs efter ca 4h ute på banan, pigga och glada tas vi emot med kramar och medaljer. I målfällan hinner man inte gå många steg innan en rykande fisksoppa a la Västkusten värmer upp den kylslagna kroppen. Resultatet blev en 4e plats vilket vi var väldigt nöjda med, vi hade inget annat damlag att spring på - så vi visste inte alls var vi låg. 

Helt enkelt en magisk dag på västkusten- som jag älskar över allt, med en urstarkt härlig teamie, i ett stort sällskap av vänner och likasinnande. En stort leende, en varm dusch, härlig middag och en hejdundrande fest som avslutning. Lycka!  


Tack tack Kosterswimrun för allt! På återseende!