Ö TILL Ö 2014

Race report Team Aidventure Ö till Ö 2014

Vi vaknar i en svit kl 04.16, äter frukost, smörjer in oss med ullfett och drar på våtdräkten - en helt

vanlig måndag. Sömnen har varit ryckig och vi är nervösa, laddade och förväntansfulla. Många frågor

snurrar i huvudet, hur kommer dagen att bli, hur kallt är det i vattnet på de långa simningarna och

kommer vi hålla hela vägen till mål och få uppleva den där känslan vi drömmer om?


Vi var förbereda, ja iallafall med all utrustning - dock har vi bara simmat ihop två ggr tidigare. Jag har

precis återhämtat mig från Ironman i Kalmar och Johanna har laddat mentalt och fysiskt för att

genomföra sitt längsta lopp någonsin. Johanna har helt rätt inställning och uthållighet för att köra ett

lopp som detta. Jag tillfrågade Johanna i somras, då min ursprungliga temmate från förra året inte

haft möjlighet att träna tillräckligt. En stor del av kraften sitter i huvet för att kunna driva bort de

trötta tankarna och känslorna som kommer att uppstå under dagen.

Kl 05.45 står vi på start och vet att vi har många timmars slit framför oss. 26 öar från Sandhamn till

Utö som ska avverkas. Totalt 65 km löpning som till stor del består av teknisk löpning, klättring på

klippor och nästintill obefintlig skogsstigar. 10 km simning i öppet hav där längsta sim är 1780 m,

vattentemperaturen är mellan 10-15 grader. Helst vill vi avverka simningar snabbt för att inte frysa. I

vattnet använder vi oss av samma utrustning som de flesta, handpaddlar och dolme. Johanna

använde Heads långa swimrun dräkt, och jag en avklippt version av "vanlig våtdräkt". Med tanke på

den låga vattentemperaturen så smorde vi in oss med ullfett på hela kroppen (extra mycket på

utsatta kroppsdelar), använde Icebreakers meriounderkläder, undertröja samt strumpor samt

neoprenmössa. Detta tror jag var nyckeln till att vi inte frös så mycket - givetvis i kombination med

att vi fick i oss bra energi under hela loppet.


Vi går in i vår lilla bubbla och förberer oss mentalt på en dag med många känslor, trötthet och

smärta. En dag i vår fina skärgård som badar i solsken och lamslår oss med sin skönhet. Att vara så

nära naturen och ta sig från Sandhamn till Utö för egen maskin med minimalistisk utrustning är en

upplevelse. Det finns skäl till att det finns deltagare från hela vida världen som vill få en starplats till

denna tävling. Något som inte är helt enkelt, man får kvala in eller hoppas på lottens tur.


När startskottet går börjar vår resa och det är svårt så här i efterhand att minnas exakt på vilken ö vi

befann oss på när vissa känslor infann sig. Öarna flyter samman i ett pärlband med upp och

nedgångar på hala klippor, glada funktionärer som ropar, teknisk löpning där man bara kan tänka på

var nästa steg ska sättas ned, och att vi hela tiden påminner varann att få i sig energi samt

kommunicera så vi båda mår bra.


Vi ligger bra på cut offerna och känner aldrig någon stress, vår enda plan är att hela tiden röra oss

framåt. Aldrig stanna. Det omtalade "Grissimmet" (lång sim med mkt sjö), och Ornö (20 km löp i

slutet av banan) minns vi tydligt. Ornö känns oändligt lång, löpsteget blir nästintill obefintligt. Men

det är då så befriande att se andra lag kämpa mot samma känslor och smärtor som vi gör. Vi springer

om lag och med enstaka glada tillrop hjälps vi åt framåt, och jag vet att personer som jag aldrig pratat

med tidigare är inne i samma bubbla som jag är.


Funderar länge på hur de lyckas få Ornö till 20 km. Ön måste bestå av de längsta 20 km i hela världen.

Men vi tuffar på och tillslut når vi "Ornö South" och sista cutten, som inte är några problem. Upp och

ned från några små öar - och inom kort har vi sista simningen framför oss. Endast några hundra

meter bort ligger Utö som en hägring. Äntligen. Vi tas emot av glada funktionärer som ropar

"Välkomna till Utö". Tårögda och adrenalinpåfyllda vinkar vi glatt och springer vidare.

De sista 3 km på Utö springer vi på och känslan när vi närmar oss mål är så bubblande befriande och

vi ler, skrattar och tror knappt det är sant. Vi är snart framme, och där står Fredrik från

www.triscore.se tar kort på oss med våra stora leende. Målgången ger mig en känsla av total

tacksamhet över livet och stor lycka. Michael Lemmel, tävlingsansvarig står med sin stora famn,

leende och tar emot alla deltagare. Så jäkla härligt att få den där kramen av honom, den har man

längtar efter hela dagen.


Jag och Jonna kramas och tittar på klockan - 11.56. Helt makalöst, förbättring med a 1.15 h från förra

året. Lyckliga, stolta, stela och lite tårögda går vi mot en varm dusch (som visade sig vara iskall) och

bastu. En upplevelse i sig, men det är en annan story.

Tack Jonna för din aldrig sinande energi, dina kloka ord, och mod för att ge dig iväg på denna tävling

tillsammans med mig. Du är så cool!

Tack Felix och Fredrik för alla skratt!

Och tack Ö till Ö- teamet för ett enastående engagemang. Minnen för livet.